When nothing ever happens,

my heart just sinks...

Lilla Elvira, bara 18 månader gammal och fast med mig tre hela dagar i veckan tills slutet av Juli. Jag som kan vara så oerhört disträ, som tappar bort det mesta jag äger, som glömmer bort födelsedagar och andra viktiga högtider, som knappt ens kan ta hand om mig själv. Hur klarar jag egentligen av att vara barnvakt? Men det gör jag, jag klarar det alldeles utmärkt. Det är konstigt, jag trodde att det skulle vara jobbigt att passa ett så litet barn 8 timmar varje dag, men faktum är att hon har blivit den lilla ljusstrimman i min vardag. Vi har så roligt det där lilla barnet och jag. Ibland gråter hon när pappa ska gå på morgonen, men det tar inte längre än 30 sekunder så har hon glömt varför hon är ledsen och vill gå ut i parken eller göra något annat skoj.Ibland pratar hon om allt mellan himmel och jord och bryr sig inte ett skvatt om att vi inte pratar samma språk. Ibland vet jag inte om det är hon eller jag som är mest nyfiken på kaninerna i parken. Ibland tror man att hon har somnat när hon sitter och blundar i gungan. Ibland dansar hon så härligt när man sätter på musik.Ibland kan hon sitta som paralyserad och stirra på allt som händer runt omkring henne. Ibland säger hon bestämt "nej!" fast hon egentligen menar "ja".Ibland ser hon så rolig ut när hon försöker härma mig när jag gör rörelserna till olika barnsånger som jag sjunger för henne.Ibland gråter hon när det är dags att vila på eftermiddagen, vem vill sova när man kan leka? Men så fort hon lagt huvudet på kudden upptäcker hon att det kanske inte är så tokigt att ta en liten tupplur trots allt. Ibland är hennes lycka som gjord om man ger henne en liten blomma att hålla i handen när hon åker i vagnen. Elvira och alla andra barn och unga föräldrar som bor i området, och går till samma park som vi brukar gå till, har fått mig att börja längta tills den dagen då jag sitter där i sandlådan och torkar bort sand från mitt eget barns ansikte... Det är kanske inte dags än, men jag hoppas att det inte dröjer allt för länge :)

Det finns så mycket som jag vill,
så mycket
att jag ibland trasslar in mig
i allt jag inte vill.

Visst har jag flyt, det kan man inte säga något om. Livet går åt rätt håll för mig. 1. I sommar har jag fått ett jätte bra jobb som barnvakt tre heldagar i veckan.2. Jag ska vara barnvakt åt familjen som jag varit barnvakt åt i ett år även nu i sommar, och nästa år också. 3. Jag har fått extrajobb på Råsunda i kioskerna där, superkul!4. Jag fick mina betyg hemskickade idag, och i tvåan fick jag ett VG och resten MVG! 5. Jag har hittat bikramyoga!! Som jag älskar!6. Det är sommarlov!!

Jag är frälst! Jag är helt såld på yoga, som många redan vet, men nu har jag hittat mitt livs drog! Bikram Yoga! Det är en yogaform där man har klassen i ett 40 grader varmt rum. Värmen gör att musklerna blir jätte mjuka, man svettas i MÄNGDER och blir helt renad från alla gifter i kroppen. Man känner sig som en ny människa när man kommer ut ur bikramsalen, trött och genomblöt, men ändå fräsch! Det är helt underbart, jag har aldrig känt mig såhär fridfull förut.

Jag kanske inte är riktigt där än, men det kommer! :D (Bilden är tagen från internet)

Jag visste inte att livet kunde vara såhär bra!! Repa inför föreställningen, promenerar, umgås med mina kära vänner från klassen och joggar är det enda jag gör på senaste tiden, och jag älskar det!!! Kan livet vara såhär bra? Visst känner jag mig helt slut i kroppen och har träningsverk i varenda liten muskel, men vad gör det när man trivs med livet??

The history books forgot about us,

and the bible didn't mention us,

not even once.

Jag har bestämt mig, vad som inte spelar någon roll kan inte ändra något. Ingenting är skrivet i sten, ingenting får någonsin vara som det alltid har varit, jag vill ha förändring, förnyelse, spänning!

Igår var en av de längsta dagarna i mitt liv.

Litte passande eftersom det var långfredagen.

Jag hade lovat pappa att jag skulle hjälpa till att måla botten på hans segelbåt. Usch vad det är tråkigt! Riktigt jobbigt, för det är ju ingen liten leksaksbåt.. Vi höll på hela dagen, från 8 på morgonen till 18 på kvällen.. Jag fick färg, tvättmedel och diverse annat skit överallt, och mina händer är nu helt förstörda.. 

Men det värsta med att hjälpa pappa med båten är inte att det är slitigt jobb, det gör mig egentligen inte så mycket. Nej, det värsta är att han blir arg var tredje sekund för att jag inte kan läsa hans tankar!! Hemskt ledsen, men jag har inte begåvats med några superskills!!! Det är den här:

"Vad gööör du nu??!!!"

"Jag tvättar undersidan av båten som du sa att jag skulle göra..?"

"Ja men kolla vad som ligger under båten!!! Min jacka ligger ju där!!! Den måste du ju flytta på!"

Sorry att jag inte kunde förutspå att han skulle lägga sin jacka under båten! Det var ju jävligt onödigt!

Eller:

"Går du till skåpet och hämtar den där vita pinnen?"

"Vilken vita pinne? Har aldrig sett någon vit pinne i skåpet."

"Men det kan väl inte vara så jävla svårt att bara hämta en vit pinne??!"

"Nej, ok.. jag får väl gå och leta efter den då.. var är nyklarna?"

"Det vet väl inte jag, antagligen i min jackficka."

"Nej, de är inte här.."

"Men du får väl bara leta rätt på dem!!"

Sorry att jag inte kan komma in i hans minne och ta reda på vart han kan ha slarvat bort ett par nyklar..

Jag lyckades i alla fall slingra mig från arbetet idag.. men imorgon sätts det igång igen. Suck...