Det finns vissa saker i livet man inte bör göra två gånger. Saker som man skulle klara sig helt perfekt utan. Den första är att gå på hemmafester som spårar ut och okänt folk börjar strömma in, glasrutor går sönder och mobiler och kameror blir snodda. Den andra är att gå till Huset för andra gången i sitt liv och upptäcka att bara för att de bytt namn till Cattelines betyder inte det att de har försökt göra något åt stället, som att ta bort julgransbelysningen i rökrutan, fixa bättre sittplatser eller slå ut en vägg (?) för att fixa bättre och öppnare dansgolv där man åtminstone inte dör av syrebrist och värme. Jag har gjort båda dessa inom loppet av två dagar.

Missförstå mig inte, jag älskar verkligen att umgås med tjejerna i min klass, men ibland har vi lite olika intressen. När jag vill sitta och dricka rosé och småprata lite om allt mellan himmel och jord, vill de spela ölspelet med främmande killar som helt plötsligt bara dök upp i dörren och antog att de var välkomna. När jag vill gå på f12 för att avnjuta sommaren på terrassen, då vill de gå till Huset och låta sig taffsas på ute på dansgolvet. Det kanske är jag som har blivit gammal, men jag blir inte smickrad av att ha 10 killar dansande runt en som kommer och försöker lägga sina händer där pojkars händer inte ska ligga om de inte fått grönt ljus. 

Så nu när jag har återupplevt de två sakerna kan jag med bestämdhet säga: ALDRIG MER IGEN!!

Varför är jag ens förvånad? Det är inte som att det aldrig har hänt förut. Varför bryr jag mig? Det är inte som att jag blir ledsen längre.Varför fortsätter jag? Det är inte som att jag får ut något av det.Varför ger jag inte upp? Det är inte som att jag förlorar något på det.

Om man blundar och räknar till tio flyger tiden förbi och plötsligt blir det svårt att stoppa den.

I wish I wouldn't have to be this angry. Anger boils in me, fills me to the edge. I wish my skin was made of rubber, able to expand, to make room for what i feel. I wish my surface wasn't fragile,not trembeling with what's in under, threatening to brake...

When nothing ever happens,

my heart just sinks...