You think that I can't see, what kind of man that you are

If you're a man at all

Well, I will figure this one out, on my own.

How did we get here?

- Decode, Paramore

Blåmärken på knäna och brännsår över båda fötterna. Hur kommer det sig att man inte känner att man gnider upp brännsår på ovansidan av fötterna, och slår knäna blåa förrän efter man har slutat dansa?

Spenderade lite kvalitetstid med mitt solo igår morse. Jag och mitt solo ensamma i en danssal; svett och passion. Det blir lite rough emellanåt!

Nej, men helt seriöst så kändes det lite stelt. Vilket kanske mina fötter och knän kan vittna om. Jag hade liksom lagt undan solot lite, och alla de känslor som jag kände när jag koreograferade det känns avlägsna nu. Jag brukade känna att jag och mitt solo var som handen i handsken. Koreografin, min kropp och mina känslor gifte sig på ett finurligt sätt med varandra. Men nu känns det avigt, som om vi inte känner varandra längre. Känner att jag måste lära känna mitt solo på nytt, återskapa gnistan ;)

Detta helst innan nästa fredag :P

Africa here I come!

I sommar blir det jobb jobb jobb, för nästa vinter ska jag till Afrika på danskurs! Helt galet underbart, jag vill vill vill!! Jag vill ha djemberytmerna i mina öron hela dagarna, möta den afrikanska kulturen och inspireras av deras vackra dans. Jag älskar den, lyckoruset man får bara av att lyssna på "mamma trumma" är enastående! Hela den afrikanska kulturen är så upplyftande, får en att känna som att man inte har ett problem i världen, hur år det möjligt?

Bara att sitta och lyssna på Magic System på spotify gör mig helt sprallig!

Ensam är stark...