Idag var jag hos naprapaten. Jag visste att jag skulle till en Thomas Nordin, men hur skulle jag kunna veta att Thomas Nordin skulle visa sig vara en lång, vältränad och otroligt snygg man i sina bästa år? Det hade ingen informetat mig om. Inte heller hade man informerat mig om att han skulle vara otroligt trevlig också! Att han skulle fråga frågor om mig och vara genuint intresserad av vad jag svarade hade jag nog förväntat mig, det är ju det han har betalt för! Men det var ändå inte utan att jag kände mig ofantligt dum när jag kom på mig själv med att rodna när han bad om mitt telefonnummer och adress. Till råga på allt var det ju inte precis ryggen jag hade problem med, utan rumpan. Inget mig emot, han hade ju gärna fått knåda på en liten stund till! Som min kära vän Anna sa: "Du borde sagt att du hade problem med brösten också!"

Nu ska jag dit på torsdag igen. Kanske att jag kan komma på lite fler ställen att ha ont på, hm, brösten och kanske lite insida lår också? Eller vad tycker ni? Några förslag?          ;)

Gå bort, försvinn, gå veck! För jag var så mycket bättre utan dig! Hur många gånger måste jag låta dig mosa mig innan jag inser att jag är bättre utan dig? Trampa på mig, snälla! Slå mig i ansiktet, få mig att inse att jag inte är värd dig! För jag är värd så jävla mycket mer än vad du någonsin kommer kunna vara. Du är bara en liten prick jag låter min värd cirkulera runt..

"I thought that I was strong, but you touched me for a little while, and all my fragile strength was gone"

Idag började jag dagen med att åka till skolan och jobba på mitt solo, och få solohandledning av kära AK. Det gick bra, kom på en hel del nytt och funderade på hur jag kan använda det jag har på olika sätt och använda mig mer av upprepningar :)

Sen åkte jag och köpte en kofta på Monki.

Vid 14 fick jag ett mycket efterlängtat besök, och vid 15:30 tvingade jag det efterlängtade besöket på porten. Men det var värt att han kom, även om jag inte inte är riktigt redo för att erkänna det för varken mig själv, min familj eller dem jag håller kärt.

Jag är inte redo för någonting... jag vet inte ens vad jag vill.

Sedan gjorde jag något mycket ovanligt idag! Jag bestämde mig för att hoppa över dansen! Till förmån för att sitta hemma och dega i soffan, så olikt mig! Men faktiskt så skönt!

You're not what i want,

yet you're all that i need.

All you do is wrong, but somehow feels so real.

You take all of me, but give nothing back.

"How can happiness feel so wrong, how can misery feel so sweet?"

"I don't want to fall another moment into your gravity" Visst hade jag rätt att vara arg, även om vi såg två helt olika saker. Jag är inte arg längre. Men även om jag dras till dig, vill vara där med dig, hos dig, för dig, din(?) så kan jag inte det. För du vill bara ha det av mig som jag inte kan ge dig. Var du tvungen att komma tillbaka som gubben ur lådan?? Som ett piskrapp av besvikelse och misslyckande. Med risk för att låta som ett litet barn så är det inte rättvist.